Pluribus

Kommentering avstängd

Kalle Holmqvist berömmer Det stora elefantupploppet i Aftonbladet: ”Författarna är yngre, radikala historiker knutna till Lunds universitet. Trots det är boken föredömligt oakademisk och välskriven.”

Kommentering avstängd

Den som befinner sig i Stockholm den 18 juni kan med fördel besöka den anarkistiska bokmässan. Pluribus böcker kommer självklart att gå att köpa styckevis av våra återförsäljare. Ni som vill köpa i bulk får 20% rabatt om ni mailar in era ordrar i förväg till order[a]pluribus.se

Den som arbetar eller studerar vid Historiska institutionen på Lunds universitet är också mycket välkommen att delta på Radikala seminariets träff imorgon, fredag, kl 14-16 sal 2 där Det stora elefantupploppet kommenteras av professor emerita Eva Österberg och professor Flemming Mikkelsen.

Det stora elefantupploppet

Den som läser valfri lärobok eller översiktsverk i historia kan lätt få uppfattningen att den svenska historien är en historia om social fred, präglad av endräkt, förhandlingslösningar och stillsamt framåtskridande. I antologin Det stora elefantupploppet och andra berättelser från Sveriges bråkiga 1800-tal skrapar fem historiker lite på ytan och visar på hur lätt sociala konflikter kunde blossa upp och ta sig formen av upplopp eller andra allvarliga ordningsstörningar i 1800-talets Sverige.

- I de stundtals lätt komiska upploppen framträder självständigt tänkande människor som handlade inom en levande tradition med ett starkt patos för social rättvisa, en politisk kultur som omfattande samhällets ”lägre” folklager för den som vill. Vår utgångspunkt har varit att även historiska människor, som har levt under väsensskilda förhållanden från våra egna, förtjänar att skildras och förstås efter sina egna utgångspunkter, istället för att lättvindigt skrivas in i den sociala endräktens historieskrivning. Säger Magnus Olofsson (fil. dr. i historia), en av bokens redaktörer.

Genom artiklarna tas läsaren med på en resa genom de karga öländska skogsbygderna, en av Europas bråkigaste huvudstäder, svältens Jönköping och de värsta kravallerna i Lunds historia. De upplopp som skildras grundar sig i så vitt skilda orsaker som dyrtid och strejkbryteri å ena sidan och rätten till det offentliga rummet eller rent av endast till förströelse å den andra.

- För den samtida läsaren kan det kanske vara svårt att se hur en elefant kan vara orsak till ett upplopp. Men det som förenade landsbygdens och städernas arbetande klasser var de djupt rotade folkliga föreställningar om rättvisa som drev dem att ta till upploppet som vapen. Avslutar bokens andra redaktör Andrés Brink Pinto (fil. dr. i historia).

Författarträffar:

I samband med boksläppet arrangerar författarna och Pluribus förlag följande författarträffar:

15/5, 13.00       Författarträff och diskussion med alla författare på Smålands nation i Lund (Kastanjegatan 7, Lund)

17/5, 17.00       Stefan Nyzell (fil. dr. i historia) berättar om hungerupploppen i Jönköping på Bokcafét i Jönköping (Svavelsticksgränd 7, Jönköping)
18/5, 18.00       Författarträff och diskussion med redaktörerna på Amalthea bokcafé i Malmö(Kristianstadsgatan 41, Malmö)

Kommentering avstängd

På biblioteken i Botkyrka och Göteborg bloggar man fint om bollkastaren:

”Detta är en av få(?) realistiska beskrivningar om hur det är att vara ung och tvingas ta skitjobb för att hanka sig fram men här finns också upprorslust mot det trista arbetet, (o)möjlig kärlek och stark vänskap. Bra!
Stick nu iväg och läs!”

”Bollkastaren är en spännande berättelse om unga människor, uppror och kärlek i början på 2000-talet men också en nykter samhällsbetraktelse. Vi ser fram emot fler alster från författaren!”

Det är glädjande att bibliotek lite överallt i Sverige (och Finland!) köpt in boken. Låna den nu innan allt privatiseras!

Kommentering avstängd

Utdragen ur Det stora elefantupploppet fortsätter med inledningen till Martin Ericssons artikel:

Medan mörkret faller djupare över skogen står en man som snart ska dö på vakt bakom en gran. Så har han stått i nästan en halvtimmes tid, och sett på hur de unga männen samlats runt tallarna för att skåla i brännvin och svinga sina yxor mot trädens stammar. För varje hugg som träffat har de hurrat så att det har hörts lång väg. De har hurrat! Gör de så för att förlöjliga och skymfa honom? Skammen över att han inte tar klivet fram från sitt gömställe för att avbryta detta laglösa skådespel blir värre för varje hurrarop.
Han vet att det är nu han, underjägare Gustaf Adlerbjelke, förväntas träda fram, in i facklornas ljuskrets, kanske harkla sig, och sedan med hög och myndig röst förklara folksamlingen för upplöst, uppmana de närvarande att stilla och fredligt bege sig hemåt och därefter i vanlig ordning stämma dem inför häradsrätten.
Det är vad han bör göra.
I facklornas ljussken får männens ansikten märkvärdiga och skrämmande proportioner. Varför tvekar han så? Han är inte ovan vid att befalla, vid att ryta och svära åt drängar och bondpojkar. Det har han gjort många gånger, i kaserner och på rekrytplatser.
Men de här bondpojkarna är inte några hunsade rekryter, och själv är han inte längre löjtnant vid Smålands Grenadjärbataljon. Han befinner sig inte längre i en kasern, utan bakom en gran i Böda kronopark på Ölands norra udde. Och de har gevär med sig, och de har brännvin, och han är så frusen, och han är mycket ensam.
Han vet att han måste rapportera detta till jägmästaren. Han vet att jägmästaren då kommer att fråga honom varför han inte ingripit mot skogens våldsverkare. Han har gripit skogsåverkare förr, men då har det rört sig om enstaka personer, inte hopar av druckna bonddrängar.

Han har inte haft sin underjägartjänst länge, men han har redan känt av den dova misstänksamhet som folket i bygden hyser mot kronans skogspersonal. De har det med modersmjölken, så har jägmästaren sagt honom. Själv har han också sett något annat: att denna ö är en fattig ö, att när vintern hindrar åker och hav att ge bonden inkomst är steget till att gå ut i den  förbjudna skogen måhända kortare än jägmästaren förstår.
För att förstå detta måste man själv ha frusit. Och frusit har han gjort nog nu. Han vinnlägger sig om att inte bryta vare sig kvist eller gren när han sakta smyger sig hemåt, ut ur fackelskenet och djupare in i mörkret.

Kommentering avstängd

För att fira dagen för Nobeltorgskommitténs pris till Pluribus fortsätter vi publicera utdrag ur Det stora elefantupploppet. Nedan kommer inledningen till Stefan Nyzells artikel ”Det är bättre att sitta i fästning än att svälta ihjäl”. Den som tycker att det verkar spännande kan höra Stefan berätta mer om hungerupploppen i Jönköping 25 och 26 september 1855 på Bokcafét i Jönköping den 17 maj.

”Den tillförordnade borgmästaren i Jönköping, A G Rudling, fick vid åttatiden på kvällen den 25 september besked ifrån en annan medlem av stadens borgerskap, hovrättsassessorn Claes Westring, att oroligheter brutit ut på Östra Storgatan. En högljudd folksamling hade samlats utanför gården till en av stadens ledande spannmålsuppköpare, handlare Lindman. Rudling begav sig då skyndsamt från sin bostad till platsen för oroligheterna. Väl på plats utanför den lindmanska gården kunde han genast konstatera att en stor och högljudd folksamling mycket riktigt var församlad. I sorlet från de närvarande, varav de flesta enligt vad Rudling tyckte sig kunna se var arbetskarlar och hantverkare, hördes utropade hotelser mot Lindman för det att han köpte upp spannmål, samt krav att denna skulle komma ut ifrån sin gård och möta de församlade skarorna. Rudling uppgav sedermera att han uppfattat det så att folksamlingens ledare hade bestått av de båda stenroddarna Carl Abrahamsson, mer känd under smeknamnet ”Carlsson”, och Carl Svensson, samt en timmerman vid namn Johan Malmgren. Av den för uppköp utpekade handlare Lindman själv varken syntes eller hördes någonting.

Rudling uppmanade, medan han rörde sig fram och tillbaka i den församlade skaran, såväl Carlsson, Svensson och Malmgren, liksom övriga arbetskarlar och hantverkare på platsen, att genast upphöra med oväsendet och bege sig hem. Dessa uppmaningar hade dock ingen synbar inverkan på folksamlingen. Inte heller var det enbart handlare Lindman som på detta sätt var föremål för arbetarskarornas högljudda missnöje. Rudling hörde nämligen att ”äfen andra, som här i orten uppköpte spanmål, voro föremål för hopens allmänna missnöje, och öppet tillkännagafs af flera, att deras afsigt vore att hindra spanmålshandlare att göra vidare uppköp”. Enligt Rudling fanns det således redan denna kväll ett klart och tydligt mål från de arbetskarlar och hantverkare som församlats, att förhindra stadens spannmålsuppköpare från att fortsätta bedriva handel i vinstsyfte med denna för livets uppehälle viktiga vara.
När förmaningarna gentemot de församlade folkskarorna utanför den Lindmanska gården inte visade sig ha någon synbar verkan lät den tillförordnade borgmästaren tillkalla stadsfiskalen, stadsfogden, samt dem av stadens polisbetjäning vilka inte redan hade infunnit sig på platsen. Rudling uppmanade vidare alla av stadens borgerskap han mötte, bland annat rådmannen och vice häradshövdingen Seipel, handlarna Westman och Mandin, samt fabrikören Malmberg, att bistå honom i ordningens återställande. ”Under tiden hade Arrendatorn Blad från Tannarp, Södra Wedbo härad, som därstädes har ett större ångbränneri, blifvit anträffad af folksamlingen, men [...] undgått annat obehag än hotelser”, uppger Rudling. Det var sålunda såväl spannmålshandlare som bränneriägare som var utsatta för den församlade folkskarans vredesmod.”

… Pluribus!

Ur juryns motivering:

Nobeltorgskommittén som är en del av Amalthea bokkafé har under året tittat på vilka som gjort en viktig och progressiv insats för det skrivna ordet inom den breda vänstern. Vårt fokus är på Skåne med viss betoning på Lund/Malmö området.

Här presenteras samtliga pristagare som vi inom Nobeltorgskommittén velat lyfta fram för sina insatser under huvudsakligen 2010 och som vi därför vill ge vårt pris i 6 olika kategorier.

Kategorierna är Skönlitteratur, Serier, Krönikor, Bloggar, Förlag och Kollektiva projekt.

Pristagarna kommer presenteras och hyllas lördagen den 16e april på Kontrapunkt vid 21 tiden och sedan är det fest hela natten för de glada och danssugna. Vill man närvara vid prisutdelningen och träffas pristagarna är man hjärtligt välkommen men det krävs att man löst medlemskap i kulturföreningen Kontrapunkt innan man kommer. Se deras hemsida.
http://kontrapunktmalmo.wordpress.com/

Årets förlag
Bokförlaget Pluribus

Pluribus har under 2010 blivit ett känt namn bland de svenska vänsterbokförlagen.
Med publiceringen av den svenska översättningen av det revolutionära manifestet Det stundande upproret, gav man även ut en av de bäst säljande vänsterböckerna det året.
Men Pluribus ger inte bara ut politisk teori. Under 2010 kom även romanen Bollkastaren, av Viktor Ahlgren, ut.
Pluribus ger oss både viktig samhällsomstörtande litteratur och spännande sommarläsning, vilket är ovanligt i vänsterrörelsen.

Eftersom Andrés Brink Pinto redan publicerat ett smakprov ur sin artikel ”De största kravallerna i Lunds historia”, fortsätter vi utdragen ur Det stora elefantupploppet med inledningen till Magnus Olofssons artikel:

”November månad 1868 led mot sitt slut och i Stockholm var vädret typiskt hösttrist. Termometern höll sig runt nollstrecket och tjocka moln ruvade över staden. Men Stockholmarna hade mer än vädret att tala om. Spänningen steg för varje dag, ty firandet av 150-årsdagen av Karl XII:s död drog allt närmre. Den 30 november skulle Johan Peter Molins staty över kungen, med sin vänstra arm höjd i en dramatisk gest, avtäckas i den engelska park som höll på att anläggas i södra delen av Karl XIII:s torg. I folkmun kallades torget ofta för just det – ”Torget” – men snart skulle det få tillbaka sitt gamla namn: Kungsträdgården.
Molins väldiga bronsstaty hade finansierats av en landsomfattande penninginsamling där hög som låg hade bidragit. Den stod redan på plats på sin sockel, höljd i ett skynke, strax bakom den plats där släkten de la Gardies palats Makalös en gång hade stått. Planerna för den storslagna avtäckningsceremonin var långt gångna: vart omnibusvagnar och annan trafik skulle ledas om, var de som tog sig till ceremonin i egna åkdon skulle släppas av, var elementärläroverkets ungdomar och arbetareföreningens medlemmar skulle stå. Biljetter till de pråligt utsmyckade hedersläktarna var sålda, detaljerna kring kungafamiljens ankomst fastställda. Arméns marschordning, sångprogrammet, ja, till och med de församlades klädsel var planerad in i minsta detalj. Efter ett tal av festkommitténs ordförande, friherre Jacob Wilhelm Sprengtporten, skulle själva avtäckningen ske. Ceremonins dramatiska höjdpunkt skulle ackompanjeras av dubbel kunglig salut dundrande ur kanoner på Skeppsholmen och trumvirvlar och fanfarer från militärmusikerna runt statyn. Festligheterna skulle därefter  fortsätta över hela staden långt in på kvällen med fackeltåg, körsång, spektakel och nyskrivna pjäser. För att belysa statyn i vintermörkret efter avtäckningen fanns till och med en fantastisk nymodighet, en elektrisk sol.
I planerna för avtäckningen hade dock ett olyckligt missgrepp begåtts, ett missgrepp som kom att utlösa ett hejdundrande upplopp som skulle komma att rasa kring statyn och ute på stadens gator i dagarna tre. Den radikala pressen döpte snart upploppet till Novemberdagarna. Den utlösande faktorn var – en tredje läktare.”

PLURIBUS bokförlag, Lund, 2010.