Eftersom Andrés Brink Pinto redan publicerat ett smakprov ur sin artikel ”De största kravallerna i Lunds historia”, fortsätter vi utdragen ur Det stora elefantupploppet med inledningen till Magnus Olofssons artikel:

”November månad 1868 led mot sitt slut och i Stockholm var vädret typiskt hösttrist. Termometern höll sig runt nollstrecket och tjocka moln ruvade över staden. Men Stockholmarna hade mer än vädret att tala om. Spänningen steg för varje dag, ty firandet av 150-årsdagen av Karl XII:s död drog allt närmre. Den 30 november skulle Johan Peter Molins staty över kungen, med sin vänstra arm höjd i en dramatisk gest, avtäckas i den engelska park som höll på att anläggas i södra delen av Karl XIII:s torg. I folkmun kallades torget ofta för just det – ”Torget” – men snart skulle det få tillbaka sitt gamla namn: Kungsträdgården.
Molins väldiga bronsstaty hade finansierats av en landsomfattande penninginsamling där hög som låg hade bidragit. Den stod redan på plats på sin sockel, höljd i ett skynke, strax bakom den plats där släkten de la Gardies palats Makalös en gång hade stått. Planerna för den storslagna avtäckningsceremonin var långt gångna: vart omnibusvagnar och annan trafik skulle ledas om, var de som tog sig till ceremonin i egna åkdon skulle släppas av, var elementärläroverkets ungdomar och arbetareföreningens medlemmar skulle stå. Biljetter till de pråligt utsmyckade hedersläktarna var sålda, detaljerna kring kungafamiljens ankomst fastställda. Arméns marschordning, sångprogrammet, ja, till och med de församlades klädsel var planerad in i minsta detalj. Efter ett tal av festkommitténs ordförande, friherre Jacob Wilhelm Sprengtporten, skulle själva avtäckningen ske. Ceremonins dramatiska höjdpunkt skulle ackompanjeras av dubbel kunglig salut dundrande ur kanoner på Skeppsholmen och trumvirvlar och fanfarer från militärmusikerna runt statyn. Festligheterna skulle därefter  fortsätta över hela staden långt in på kvällen med fackeltåg, körsång, spektakel och nyskrivna pjäser. För att belysa statyn i vintermörkret efter avtäckningen fanns till och med en fantastisk nymodighet, en elektrisk sol.
I planerna för avtäckningen hade dock ett olyckligt missgrepp begåtts, ett missgrepp som kom att utlösa ett hejdundrande upplopp som skulle komma att rasa kring statyn och ute på stadens gator i dagarna tre. Den radikala pressen döpte snart upploppet till Novemberdagarna. Den utlösande faktorn var – en tredje läktare.”